Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adam hörde det knappt. Hvarför skulle
han också göra det? Kunde en frisk och sund
människa vara annat än frihetens vän?
Och dagarna gingo. Icke ens Adam Lux
kunde undgå att märka, hur litet som verkligen
hände. Det talades i oändlighet i konventet,
men för hans otåliga sinne blef allt endast ord.
Tiden spilldes bort på småbestyr och tvister,
medan världen alltjämt väntade.
Alldeles som gamle Friedrich en gång
skakade han sitt hufvud och försjönk i tungsint
grubbel. Frihetens fackla var tänd, lyste öfver
allt och alla, knappt fler än de, som redan
kommit inom dess trollkrets, visade lust att
närma sig. Adam Lux var bedröfvad intill
döden. Han ämnade söka upp Marat, som
misstrogen höll sin dörr stängd för alla, Marat, som
först och främst misstrodde ungdomen. Men
Adam gjorde det icke. En aning sade honom,
att den beundran han hyste för folkets vän,
den ende, som vågade handla konsekvent och
målmedvetet, skulle minskas på samma gång
afståndet mellan dem förkortades. Adam gräfde
ned sig i missmod och leda. Han bar på sina
missräkningar som man bär på en stor sorg,
och han vårdade sin sorg lika hängifvet, som
han förut vårdat sin lidelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
