Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskade sina medmänniskor högre och renare än
han. Hon offrade sin blygsamhet, hon gaf sig
själf och sitt lif för andra. Hon var stor, stark
och ren. Hennes ögon hade sagt det, hennes
lugna värdighet visade det.
Adam Lux gömde ansiktet i händerna och
snyftade sakta. Där han väntat lasten, hade
han funnit dygden. Den varelse han velat
öfverösa med hat och förakt hade väckt hans kärlek
och beundran. Inför detta under ramlade hela
hans värld i stycken. Revolutionen och dess
män, framtiden och allt hvad han hoppats på
och längtat efter, plånades ut, sjönk och blef
till intet. Här stod endast en ung, skön kvinna
med stora, sällsamt talande ögon, och ett leende
på samma gång svårmodigt och ömt, förstående
och följaktligen förlåtande.
Adam Lux grät ljudlöst med ansiktet i
händerna.
Han vaknade till medvetande om hvad som
hände omkring honom, då åhörarne reste sig
för att gå. Han följde dem som en
sömngångare. Han hvarken såg eller hörde något,
han ville för öfrigt hvarken höra eller se mer.
Var det sant att världen väntade, så fick den
göra det. För Adam Lux fanns inte världen
längre. Allt, hvarur drömmar kunde spinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
