Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då spottade han föraktfullt mot porten framför
sig, innan han gick därifrån.
De smala gatorna lågo fortfarande öde.
Ali Schekr tog vägen förbi italienska posten.
Han var åter krokryggig och gick med
händerna instoppade i vapenrockens ärmar. Han
kände ingenting längre, tänkte ej heller.
Solen sjönk och det blef natt. En isande
tystnad rufvade öfver staden. Endast utroparnes
stämmor ljödo alltjämt från minareterna. På
gendarmkasärnens britsar sutto ett dussin
åldringar, surmulna och tigande.
— Hvad skall nu ske? hviskade Ali Schekr.
Hafiz Ben Bachir höjde endast på axlarne.
Abu Dis log tungsint, de öfriga skakade trötta
sina hufvuden.
Nästa dag kom med samma rufvande tystnad,
samma ångestfyllda väntan. Abu Dis hade hört
något om ett upplopp i den europeiska
stadsdelen. Han visste inte ens om ryktet talat
sant.
På tredje dagen var seraien fullständigt
utrymd. Inga officerare skyndade uppför dess
trappor, inga soldater postade vid ingångarne.
Ali Schekr brydde sig ej längre om den
dagliga ronden. Osman effendi hade ej varit
synlig på länge, ingen frågade efter gubbarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
