Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Soldatpatruller hördes taktfast marschera
genom de öde gatorna, tunga kärror
skramlade. Några lyktor spredo ett oroligt
fladdrande sken här och hvar. Barska stämmor
kommenderade. Bakom de tunga kärrorna gingo
män i nedsölade kläder, natten skulle begagnas
till att utplåna minnena af dagens vanvett.
— Hvad är det där? En... hvad...
gendarm! För bort liket, det stör ordningen.
Kärrorna rullade vidare, vände och körde
sina dystra laddningar till afskrädesgroparne.
Ordningen skulle återupprättas.
En ny dag kom, och man hämtade andan.
Något, som måste bortförklaras, i värsta fall
förnekas, hade inträffat. En panik... än
sedan? Dylika förekommo i alla krig. Ju
mindre man talade därom, desto bättre! Och man
lagade, att det talades så litet som möjligt.
Den civiliserade världen teg och erkände
därmed sin andel i skulden. Kriget fortsatte som
förut, ett helt folk fordrade det enstämmigt,
ett folk, hvars »alla klasser med glädje utlämnat
sina söner för fosterlandet och därigenom gifvit
utlandet det bästa bevis på styrka, en nation
kan ge».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
