Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Depôten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kölden utanför steg obevekligt, och stormen
fortfor med oförminskadt raseri. Genom natt
och mörker höjdes från ödemarken ett tjut, som
af tusende fördömda, hvilka suckat och jämrat
i osäglig vånda.
Men de fyra männen sofvo.
Följande dag var den tröttaste ur stånd att
fortsätta. De förfrusna fötterna buro ej längre
upp kroppen. Han gjorde ett par försök att
gå, vacklade och sjönk ihop på snön.
Som om den anat, att någonting var i
olag, kastade sig stormen med fördubbladt raseri
öfver männen. De, som ämnat taga ned tältet,
slutade därmed. De kunde hvarken lämna en
sjuk kamrat här eller transportera honom vidare.
De fingo vänta. Så hade det varit hela tiden,
beräkningarne slogo alltid fel, de uppgjorda
planerna korsades ständigt...
— Jag går ut och blir kanske borta en tid.
Den tröttaste hade rest sig och stod stadigt på
de döda fötterna.
— Ah, seså... Kamraterna omringade honom.
Hvad var det för ett påhitt?
Han sköt dem åt sidorna och gick. — Han
visste hvad han ville, och de borde icke hindra
honom, de gjorde orätt däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
