Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ropande och viftningar med palmblad, nu heter
det: tillkomme ditt rike!
Svek, säga dina ögon, o Hannas! — Ja, mot
dig, mot er fariséer och skriftlärde. Någon
måste offras, och ni stodo honom mest fjärran.
Men äfven det skulle ske honom ovetande och
mot hans vilja. Ty vid hans tillkommelse fick
ingen fläck låda.
Och jag gick glad att sluta mina ögon och
hämta krafter till det stora verket. Men när
dagen bräckte, och jag kom att tala till folket,
ropade alla med en mun: Korsfäst, korsfäst!
— Och himlen öppnades icke, och inga
basunstötar ljödo. Inga eldslågor gingo ut af min
mim, mina ögon skymdes af tårar. Och jag
såg intet mer.
Då gick jag bort, tog ett rep, gjorde en
snara och lade om min hals. — En snyftning
bröt fram öfver Judas läppar, när han slutade.
Hannas hade tagit plats i den stol, där
endast öfversteprästen tilläts sitta. Han blickade
tankfull och med en skymt af medlidande ned
på den förkrossade som för sent insett sitt
misstag.
— Dåre! sade han slutligen. — Dåre, hur
kunde du tilltro dig att betvinga ett folk? Jag,
som varit människors ledare, säger dig, Juda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
