Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där hade han det vägledande ordet, och glad
upprepade han:
— De, som slå.
Myrtillus nickade. Han var nöjd, ty den
nye rekryten ägde en präktig kropp.
Så ljöd ett klagande skri nedanför kullen.
Männen i kretsen kring dem vände sig om och
sågo efter anledningen till ljudet. Bar-Rabban,
till hvilken de ämnat ropa en förbannelse, var
glömd.
— Den sten, som byggningsmännen förkastat,
har blifvit till en hörnsten. Men den som ville
lägga stenen på sin rätta plats, är i evighet
förkastad, ropade en klagande röst och tillade
efter kort uppehåll. — Nu vet jag, nu vet jag...
Bar-Rabban och Myrtillus hade ofrivilligt
gått närmare och sågo öfver mängdens hufvuden
nedåt sluttningen. Där sprang en krokryggig,
rödskäggig man mot olivplanteringarna vid
bäcken. Han hade lagt en rännsnara kring sin
hals och drog emellanåt däri, så att strupen
snördes samman. Hans ansiktsuttryck vittnade
om ett oryggligt beslut, ehuru ingen af
åskådarna förmådde tyda det. Ingen tänkte heller
därpå, de sågo blott liknöjdt eller nyfiket efter
mannen. Har var tydligen en af dessa
svärmare, hvilka numera funnos öfverallt; hans ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
