Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenstädes kan dess gräns urskiljas, ett ödeland af is
och snö i en bottenlös rymd.
Långsamt höjer sig månen, nattens bleka
sol, ur horisontens töckenskyar och strör liflöst
glitter öfver död is. Det enda ljud som
förnimmes är vinden, hvilken hviner öfver vidderna
och sopar snö framför sig. Den tränger in i
snöpalatsen, sveper i ringlande dans omkring
ispelarna och framkallar spröda, dallrande toner,
en sällsam musik, som stiger och faller med
vindilarna. Det är hvarken mörkt eller ljust.
Polarnatten, evighetslång, hemlighetsfull och
trolsk rufvar öfver ödevidderna. Så tändes
norrskenet på himlens kupol. Först några gula,
trefvande flammor, hvilka lysa vid horisonten.
Därpå följa eruptioner af guld, grönt och rödt,
ett fyrverkeri, som inkräktar rymden, tvingar
sina färger på himmel och jord, förändrar,
omdanar. De döda skuggorna plånas ut,
månskenet uppslukas, och på ett oändligt afstånd
synes den bleka månskifvan som en matthvit
fläck i det dunkelblå. Norrskenet stiger. I
dess fladdrande, osäkra ljus synas ispalatsen växa
eller krympa, allt rör sig i dallrande, svängande
rytmer, hela rymden viker undan, jagad af de
flammande eldsvärden.
Då glider plötsligt en spröd silfverstrimma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
