Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stammar... Hvad? En hälsning? Han lofvar
att framföra den, han lofvar... Så ser han
grafven, som gräfves i is och snö, och två
män, hvilka tankfulla dröja vid dess rand.
Scenen förändras. Han ser de två männen
vandra genom isöknen, fantastiskt omhvärfda af
norrskensflammor. De gå mot norr, alltid mot
norr. De tala icke, tystnaden omkring dem
har födt tystnaden i deras eget inre. Orden
dö på läpparna, ensamhetskänslan trycker dem.
Framåt gå de, men allt långsammare blifva
stegen. Den ene sjunker trött ned i snön,
hopplösheten har tagit honom, han vill ej
fortsätta. Den andre uppmuntrar, ber, bönfaller...
Förgäfves. Han ser, att följeslagaren är stämplad,
förstår att natten, ensamheten och tystnaden
kräft ännu ett offer. Han bygger en snöhydda
till skydd och stannar hos kamraten. En morgon
ligger denne kall och stel, med brustna ögon
stirrande ut i mörkret. Den efterlefvande gräfver
ännu en graf i snön och hopar isblock öfver
den döde.
Den sofvande mannen i isgrottan kastar sig
oroligt af och an. I drömmen ser han sig
själf stå vid den siste följeslagarens graf och
väga sitt öde i handen. Bragden eller
räddningen? Bragden eller... Det ena är lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
