Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knäna i isen, kör fingrarne djupare i skaren.
Bakom honom rasar isvallen ned i remnan,
fyller den med is och sörja. Kälken träffas,
tyngden fördubblas och han glider mot kanten.
— Bara remmen håller, är hans enda tanke.
Svetten pressas fram ur porerna, ryggen står
krökt i en båge, och händerna äro till
handlederna begrafna i skaren, som sarga vantarna
till trasor.
Så minskas tyngden där nere. Något lossnar
och släpper. Mannen vet, att sekunderna äro
oersättliga. Han reser sig till hälften, tar ett...
två steg framåt. Nu själf en titan, som bjuder
naturmakterna spetsen, tvingar han sig
ytterligare ett stycke framåt. Kälken kommer upp
öfver remnans kant, intar en vågrät ställning
och glider lätt vidare. Mannen går ännu några
steg, innan han stannar och ser sig tillbaka.
Bullret från isskrufningen har aftagit. Grunden
under honom skälfver i de sista
krampryckningarna, och larmet höres tona på afstånd.
Dånet drager västerut, isen buktar sig i en svag
darrning och blir sedan stilla, fast och orubblig
som berg.
Mannen märker ingenting. Han står lutad
öfver kälken. Några paket ha försvunnit från
densamma, en iskant har skurit genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
