Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
tigt på den). Jag måste veta hvad du gömmer.
(Medaljongs locket springer upp, och Herman blir varse
blytecknet).
FANNY (söker slita det ur
Hermans hand, som ha-
stigt fattar. det).
Herman, Herman!
HERMAN (hänryckt, kastande från
sig taflan).
Fanny, du ä’ — du skulle vara .... Ack, min
Gud, hvilken glädje!
FANNY (vänder sig bedröfvad
bort).
Glädje?! ;
HERMAN (som förut).
Ja, en sådan outsäglig glädje! (Han knäpper
hastigt upp venstra blusärmen och visar Fanny ett blymärke
på en snodd, lindad kring hans arm). Ser du här min
olyckas brännmärke? Jag har burit det nu i flera
månader, alltsedan min fosterfar yppade mig
hemligheten. (Fattar Fanny om lifvet och sluter henne till sig).
Här stå vi då, två arma, öfvergifna barnhusbarn,
värnlösa på jorden. Ingen far och ingen mor, som
skyddar oss, intet hem och ingen slägt. Bägge bära
vi präglarna, som skänka oss skam och förakt till
följeslagare genom lifvet. Men barmhertighetens Gud,
Han kan ej straffa intill tredje och fjerde led. Nej,
Fanny, vi skola göra dessa blystämplar till våra
hederstecken, och kanske skola de då en gång gälla
mera, än mången stjerna i briljanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
