- Project Runeberg -  Barnhusbarnen eller Verldens dom /
37

(1849) Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SARA.
Nej, jag härdar inte ut att höra den der sången.

ARON:
Så stoppa fingren i örona, min älskade vän.

SARA (ängsligt).
Men mitt samvete har också öron.

ARON.
Åsneöron ja; du har ett dumt samvete, Sara.

SARA (förnärmad).
Aron!

ARON.

Förstå mej rätt, mitt sockerhjerta. Du vet inte
riktigt att behandla ditt samvete. Det finnes två sorts
domstolar här i lifvet att stå till rätta för: Verldens
och Samvetets. Hufvudsaken är, att alltid stå väl vid
verldens domarebord, ty samvetets kan man muta år
från år. Och när man en gång blir gammal, är det
tids nog, att af brist på sysselsättning bli hederlig
och beskedlig.

SARA.

Nå Gudskelof, nu tystnar hon med sången
deruppe.

ARON.

Två sorters syndare finnes det också, — de hvita
och de svarta. Den hvita har alltid en gloria
omkring sig, att förblända de närgångna med; den svarta
deremot är en stackare, som är född med för häftiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 17:11:14 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjbarnhusb/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free