Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
BERTHEL (stöter några tag).
Hvad sa jag? Hvad sa jag?
HERMAN (tittande nedåt).
En liten kista, tror jag.
BERTHEL (lyftande upp kistan).
Ja, men inte likkista, min gunstig herre. Det
var en tung karnalje! Tag i på hörnet der.
(De hjelpas åt att upplyfta kistan, frambära den sedan
nedåt scenen och beskåda den.)
HERMAN.
Jag tror verkligen att pappa har rätt. Vi ä’
kanhända ett par skattgräfvare.
BERTHEL.
Och det ändå på ljusa dagen. Tyst, låset är
sönderrostadt, tror jag. (Försöker att lyfta locket på
den rostiga kistan.) Det går, det går bra! Hjelp till
på kanten der, Herman! (Båda bända på locket, det
springer med rassel opp.) Det var en illparig jernkista,
den är fodrad med korkträd. Ah, lull, lull! Det ha
vi, för vi ä snälla! Lull! lull! (lyfter ett vackert
stålbeslaget skrin ur kistan) Det var något att börja med.
HERMAN (ser sig omkring).
Men, tänk om vi ha några vittnen.
BERTHEL.
Ja, det är sannt, för tusan. Om det är en skatt,
så blir det bara du och jag som delar den, min kära
Herman. Låt oss derföre sätta tillbaka kistan och
ställa brunnsgropen i sitt förra skick, innan vi bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
