Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
BERTHEL.
Vill inte herrarne vara så liberala och släppa
lös min gamla Sara?
EN STUDENT.
Nej, hon stod derborta och kallade oss för
gatskrålare. Hon har förolämpat studentsången och vi
hämnas i sångens namn. Befaller inte hennes nåd,
att vi sjunga lite till? Det ä bara tjuguåtta verser
qvar.
FANNY (inkommande, till första
Studenten).
Törs jag be herrarne, att inte längre skrämma
min stackars mor?
STUDENTERNE (i chorus ur
Regementets dotter).
»Om det är sant, så ä’ hon fri» — (lösgifvande
Sara.)
SARA (fnurrande, i det hon
ordnar sin klädsel).
Jo, vi ha’ en polis, som & dråplig. Och du
Mathias se’n, du ä just en präktig beskyddare för din
hjelplösa hustru.
BERTHEL.
Just derför att du var ohjelplig, så kunde jag
ju inte hjelpa dig, min gumma.
ANDRA STUDENTEN.
Här bli scener ur familjelifvet. Låt oss gå,
kamrater. (bockar sig artigt för Fanny, sjungande)
»Intet fordra vi af de sköna.»
"Studenterna bortmarschera under sången: ”allons enfants”;
matroserna med sina flickor åtfölja dem.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
