Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
redan talt vid en sjökapten, som reser till England,
och plats ha vi för tre personer. Nå, har du ännu
inte kommit öfver Berthels papper?
SARA.
Nej, han bär dem ständigt på sej och har dem
under örngottskudden, när han sofver. Han ämnar
nu qvarstanna i Sverige för Hermans och Fannys
skull, säger han. Han skall med nästa post skrifva
om plantagets försäljning. Han ä’ mycket
förgrymmad på öfversten, som han nu genom Herman fått
reda på, ty han har aldrig vetat förut, att öfversten
var Fannys okände välgörare, och han har svurit,
att flickan aldrig ska åtfölja öfversten.
ARON.
Det der ä’ präktiga planer. Skada att de inte
kunna bli långlifvade. Papperen ska vi — om också
med våld — knipa från herr hofmästarn.
SARA ([ängsligt).
Herre Gud, hvad menar du?
ARON.
Ställ dej bara ytterst vänlig mot gubben. Bed
att nästa natt för roskull få följa honom på hans
sista fiske. — Se’n ska jag arrangera resten.
SARA.
Hu, hvad det ändå ä’ ohyggligt, Aron!
Ni ARON (häftigt).
A’ det hyggligare att våra falska bref bli röjda,
och att vi komma i fängelse för lifstiden? Nej,
papperen ska’ vi ha, kosta hvad som helst. Och sen
kunna vi ångra våra synder i Amerika. (Man hör
steg i trappan och Berthels röst.) Men tyst för fan,
Lå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
