Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
rån såg jag henne insätta juvelskrinet. Papperen ska
jag ha, och sedan har jag Öfversten i mina händer.
Den ’som bara finge vara ett ögonblick allena. (Ser
sig omkring.) Men der går en af de lejda lakejerna
utan sysselsättning. Den skall jag väl snart få
härifrån. (Ropar.) Hör hit, du! (Lakejen vänder sig om,
igenkänner Aron, söker smyga sig undan.) Ah, Herman!
ANDRA SCENEN.
ARON. HERMAN.
HERMAN (i lakejkläder, skyndar
till Aron).
Herr Aron, förråd mig inte. Vi ha aldrig varit
rigtigt goda vänner, men blott för denna gång ber jag
er om en vänskapstjenst.
ARON.
Mycket förbunden! Men hvad betyder det, att
ni påtagit er den der, i ert förnäma tycke, säkert
vanärande kostymen?
HERMAN.
Jag hörde i går af betjeningen, att här skulle
lejas uppassare för aftonen. Jag bad, att i denna
kostym få bevista balen, ty på annat sätt kan en
fattig obemärkt målare, som jag, icke få tillträde bland
de här förnäma gästerna, och jag arbetar just på en
tafla, som föreställer en balsalong. Jag är således
här mera, för att studera, än för att passa upp. Men
förråd mig ej för Öfversten och Grefvinnan; de äro
de enda, som kunna igenkänna mig, ty för alla öfriga
är mitt ansigte obekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
