Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
BEATA.
Ja, den är redan bortstulen. Någon af de
förtjusta herrarne har tillegnat sig den. Men, min Gud!
hvad du är blek i dag! Du mår väl inte illa, min
käraste vän? Du är så hvit som en lilja. Jag får
lof att smeka dina kinder rosenröda (klappar henne
lätt och med tillgjord grace på kinden).
GREFVINNAN.
Jag tackar dig jag mår inte illa.
LÖJTNANTEN (till Beata).
Var hon hvitsminkad?
BEATA (som forskande betraktat
sina handskbeklädda fingerspetar, spritter
till vid frågan).
Det menade jag visst inte, och så coquette kan
visst ingen qvinna vara. Dessutom syns väl inte hvitt
smink på hvita handskar.
KAMMARJUNKAREN (till Beata, med en
ficerande blick).
Akta edra handskar då för det röda.
(Beata biter sig i läppen, gör en hastig vändning, går
uppåt scenen.)
LÖJTNANTEN.
Nu sårade du henne. Hon blef blek af harm.
KAMMARJUNKAREN.
Det är inte möjligt. Rosorna på hennes kinder
äro för friska, för att kunna så lätt förblekna.
(De gå uppåt fonden.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
