Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
skicka efter vakt, ty mitt folk tror, att någon af de
lejda lakejerna fått lust till mitt bordssilfver. Det
är ledsamt, men skall inte det minsta inverka på vår
trefnad. (Går till skrifbordet.)
RUDOLF (för sig).
Ah, Herman hade misstagit sig. Jag kan vara
lugn. Ha, om ingen störde oss här!
ÖFVERSTEN (för sig).
Jag måste ha visshet om bindeln är en
maskering, innan jag vågar något steg mot gästfriheten.
(Högt) Ni finner väl ombytet i lefnadssätt
besynnerligt, då ni ifrån Afrikas Beduiner och lejon förflyttas
åter bland civiliserade personer och gamla vänner?
(Dansmusiken tystnar nu.)
RUDOLF.
En Beduin är ofta bättre än en gammal vän.
Opålitliga äro de väl båda, men Beduinen har aldrig
svurit mig någon vänskap. Och det konungsliga
lejonet, som med ett ärligt språng störtar mig på
lifvet, är ofta mindre farligt än ormen, som stinger
mig i hälen.
ÖFVERSTEN.
Det är en bitter sanning. Men kanske ni ön-
skar se tablåerna, som börjas derute efter dansen?
RUDOLF.
Nej, jag behöfver ännu litet hämta mig (sätter
sig till venster på divanen).
ÖFVERSTEN.
Det blir mig en välkommen anledning, att få
språka litet med er så här i ensligheten. Det är en
svår blessyr, som ni döljer. Var det en Beduins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
