Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Betjenter och kavaljerer störta fram och fatta
Rudolfs armar bakifrån.)
ÖFVERSTEN (till betjenten).
Tag pistolen af honom. Det är en förklädd bof,
som smugit sig in i min societet. Han ville tvinga
mig, att skrifva en falsk revers (sönderrifver papperet).
Jag satte mig till motstånd, och han lossade ett skott
emot mig, som lyckligtvis icke träffade. (sorl af
fasa bland gästerna.)
RUDOLF (med stolt hållning).
Lögnare! Måtte hvart ord af svek och falskhet
en gång brinna som eldslågor på dina läppar!
(Betjenterna föra honom bort. Grefvinnan möter dem i
dörrn. Rudolf kastar en förtviflad blick på henne.)
GREFVINNAN (nära att neddigna).
Store Gud!
ÖFVERSTEN (går att stödja henne).
Blif ej så förskräckt, min söta vän, jag är ju
räddad. (sakta) Ingen skandal! Förråd dig ej! Du
har ju qvar ännu den andra älskaren, om du också
förlorat den ena.
GREFVINNAN (med halfqväfd röst).
Har då himlen glömt, att vara rättvis!
ÖFVERSTEN.
Mitt herrskap, låt icke störa er af denna lilla
Rinaldo-episod, i qvällens nöjen. Ni stå så bleka och
bestörta, och värst af alla min stackars förskrämda
hustru. Endast den stolta drottning Elisabeth skiftar
icke färg.
GREFVINNAN (försöker att beherrska
sig och le).
Hon har ju ingenting att blekna för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
