Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
PATRON (går förlägen och ritar med spatserkäppen
på väggpanelningarna). Min söta vän!
PETRONELLA. Tyst! Du falske och oblyge man,
hvars lättsinne inte kan jemföras med något!
WILLERMAN. Förlåt, om jag vågar lägga mig
emellan — — —
PETRONELLA. ’Tyst Ni, som visste hvar han
bodde, och som narrade mej, att gå omkring som
ett spektakel.
WILLERMAN. Men, min fru, jag kan försäkra
Er ... och Silberkuhbl kan sjelf intyga, att — — —
PETRONELLA. Och jag kan intyga, att Ni drif-
vit gäck med mej; men jag varnar Er, att inte frame
deles befatta Er hvarken med mej eller med min
man.
PATRON. Min söta Petronella!
PETRONELLA (utan att höra honom). Gifta kar
len! Du, som borde afguda din hustru... ty det bor-
de du göra... du borde tacka Gud, att du har en
sådan hustru som du har... och ändå bedrar han
mej, blir en rigtig Dom Juan på gamla dar.
PATRON (repar sig). Nu kan det vara nog med
sarkasmer, min Fru! Dina utrop trötta mej; jag för-
klarar, att jag inte orkar höra mer.
PETRONELLA. Vågar du, att försvara dej inför
din domare?
PATRON. Jag vill vara fri, min fru; träldomens
ok trycker mej...jag krossar mina bojor!
PETRONELLA. Är det Wilibald, som talar så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
