Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
PETRONELLA. Och jag, min Herre, lofvar nu
att älska henne; jag gör mer: jag befaller Er att göra
detsamma.
PATRON. Petronella, du fortfar att vara bitter.
PETRONELLA. Jag älskar henne derföre, att
hennes far är en ovärdig, som jag borde förakta.
PATRON. Hennes far? När katten har du lärt
känna honom?
PETRONELLA. För nitton år sedan, då han be-
drog en ung sömmerska, som litade på hans heder.
PATRON (förvånad). En ung sömmerska! ..
för nitton år se’n!
PETRONELLA. Liättsinnige! Se der, hennes
dotter!
PATRON (förvånad). Wilhelmina! Hvad vill det
säja?!
(Fru Hyllning synes i fonddörren; hon lyss-
nar).
WILHELMINA (vid hans bröst). Ja, minfar! Jag
är Er dotter!
PATRON (håller henne i sina armar och utropar
ännu förvånad). Min dotter! Min dotter!
FRU HYLLNING (störtar fram och omfamnar Wil-
helmina). Din far erkänner dej, skulle inte också din
mor göra det? Ja, Wilhelmina, om det också skulle
komma i tidningarna, men — din gudmor är din
mor!
WILHELMINA (framtager ett bref). Det här bref-
vet har längesen sagt mej det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
