Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
WILLERMAN. (afsides). Se så der, ja, det blir
allt bättre och bättre. Den der presenten blir mej
dyrköpt. — Om jag bara vore långt härifrån!
WILBELMINA. (visar Patron brefvet). Men, min
Herre, hvad betyder det här brefvet, som ni ser
skrifvit till min mor? Jag har funnit det i en sy-
bordslåda. Ni känner väl igen er egen stil?
PATBON. (betraktar brefvet). Brefvet ä falskt;
min hand har aldrig skrifvit det namnet. Men
hvem har väl kunnat...? Jag tycker mig känna
stilen. Herrman, låt mig se reversen!
WILLERMAN (träder fram). Jag & författaren.
Detta ungdomsminne har förföljt mig genom hela lif-
vet. Fru Hyllning, vill ni förlåta mej?
FRUN. (öfverraskad). Ja, det ä" han! Nu kän-
ner jag igen hans röst. Ack, Wilibald, jag har län-
ges’en förlåtit dej!
WILLERMAN. Wilhelmina, min dotter!
WILHELMINA, (på andra sidan vid hans bröst).
Det ä då ni, som ä” min far!
GARDIN. Jaså, det ä” Titteluss?
WILLLERMAN, Ni ser min blygsel, ni ser mina
tårfyllda ögon!
FRUN. Åh, allt kan bli godtgjordt; jag ä’ nu
enka med liten förmögenhet, och bara det här inte
kommer i tidningarna — — så — —
WILLERMAN ( kysser hennes hand). Tack, jag för-
står er!
fee VON
NN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
