Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lille Söderberg mätte i bakgrunden scenen med stora steg
och sporde Kjellberg: »Har han sångröst, kan han sjunga?»
»Som en näktergal» — tröstade den humoristiske re-
gissören, i det han vänligt slog mig på axeln under varnings-
orden: »Stå nu inte och förgapa sig på mamsell Högqvist,
då lär herrn sig aldrig sina roller.»
Huru det nu gick med »förgapningen», är en sak för
sig, men säkert är, att jag alltid haft svårt att lära mig
mina roller.
II.
En liten middag líos Emilie Högqyist.
»Får jag inte lof att bjuda på ännu en liten bit? Den
här kalkonen är inte dålig; — och så litet tryffel?»
»Det är alldeles för fint för en tarflig student.»
»Det är lika mycket för fint för en fattig aktris, men
jag har en gammal vän och brukspatron i Bergslagen, som
applåderar mig, när han är i Stockholm, och skickar mig
då och då ett par ypperliga kalkoner, när han är på
landet.»
»Jag tycker mest om honom, när han är på landet»,
skämtade den godmodige regissören, i det han tog för sig
ytterligare en ärlig portion af den läckra rätten.
»Nå, gudskelof, den der menniskan behöfver man då
inte truga, han är öppen och rättfram som — som —»
»Som Regeringsgatan fram till »Nya vägen», ja. Tje-
nare, min nya bror debutandus, debutanda, dehutandum!
Slutar på dum, som all latin. Smaka på det här vinet,
det är inte köpt på operakällaren. Ah! Gudadryck och’
englagafva! Tack för middagen, lilla Emilie! Deserten får
jag en annan gång. Jag måste hem och skrifva »blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
