Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
lig flicka, ett barn frän landsbygden, en hjeltinna af ädlaste
halt, en af de der englama, så sällsynta på jorden, men
hvilka teaterförfattarne ha så lätt att uppleta; huru har
jag icke gråtit af fröjd öfver att åtminstone några timmar
hvarje qväll vid rampens sken få vara en sådan der öfver-
jordisk varelse. Jag har sökt lefva i min roll med dub-
belt lif, så att det också skulle räcka till för nattens
drömmar; och ofta har jag fortsatt min roll i drömmen,
varit genomlycklig också under dvalans timmar, för att
sedan vakna — vakna till mina minnen.»
Hennes stämma var så bruten af öfverväldigande kän-
slor, att de sista orden knappast hördes. De liknade det
döende accords från en eolsharpa, hos hvilken den falska
tonen hos en ensam sträng nedtystas af harmoniens sköna
fullhet.
Den fina kammarduksnäsduken mottog och hejdade
den tåreflod, som så länge låtit hennes stämma vibrera.
Ack, det var inte första och inte sista gången det lätta
floret sönderklämde de perlor, af hvilka hennes lidande själ
flätade sig försoningens krona.
Hastigt listade hon sitt sköna, lockiga hufvud, liksom
för att bortskaka dess alla tankar, tårar och minnen, steg
upp, tände lampan, rörde om bränderna i brasan, gnolande
med lekfull stämma: »Ah, quel plaisir d’être soldat!»
Förvandlingen var några sekunders verk. Nyss i
skymningen, en sorgfull qvinna, som vyssjar, likt modren
det qvidande barnet, sitt sjuka hjerta till ro; nu vid ske-
net af den bländande salongslampan, en dam af verld, en
leende markisinna, som med oemotståndligt behag skjuter
fram åt gästen en på bordet stående bricka med likörer och
konfektyrer.
Hade ej den lätta rodnaden kring de själfulla ögonen
sqvallrat om hvad kammarduksnäsduken redan visste, skulle
ingen kunnat ana, att vårt samtal ögonblicket förut rört
upp sjelfva guldsanden i djupet af hennes själ. I det hon
serverade mig ett utsökt glas maraskino och sjelf smuttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
