- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
22

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
Debutanten hade begärt och erhållit tillstånd att få
en repetition i kostym, så mycket mera nödvändig särskildt
för honom, som tidsutdrägten för hans många och hastiga
omklädnader måste på förhand beräknas. När härtill kom,
att i några scener två personer i pjesen måste vara ända
till förvillelse lika klädda och maskerade, så inträffade nu
den ovanliga omständigheten, att åtminstone en del af de
spelande sägo ut och betedde sig som om de spelade inför
en publik. Fenomenet hade lockat en talrik skara åskå-
dare i salongen.
För en debutant, vare sig som författare eller skåde-
spelare, är en generalrepetitions publik den farligaste af
alla. Den sitter der i skumrasket som en flock olycks-
kråkor; den är tillstädes, icke för att önska lycka och fram-
gång, utan för att upptäcka fel och brister, och den hög-
tidliga och konventionella tystnad den iakttager, fyller den
arme debutanten med ångest och oro, ty det är likväl
denna publik, som förarbetar det blifvande domslutet, och
med ryktets hundraklufna tunga friar eller fäller. Att
elektricera denna massa af blaserade veteraner i det skönas
tjenst, är ingen småsak. Ett litet nådigt leende från denna
publik är jemngodt med en bifallsstorm från den första
representationens, en liten harkling liktydlig med en »succés
de larmes». . :
Till min olycka förstod jag då inte ännu detta tecken-
tyderi, utan ansåg jag mig under första delen af repetitio-
nen nästan ha gjort fiasco.
Komikern Söderberg, som vid en glad sexa på opera-
källaren hade blifvit min vän och bror, gjorde allt sitt till,
för att hjelpa mig med råd och dåd. Också hade han fått
en framstående roll i pjesen,’ i hvilken situationen kräfde,
att han under andra akten ända till illusion skulle vara
lika maskerad och kostymerad som debutanten.
»Håll, håll, kära bror! För tusan hakar, ta inte så
mycket kork i skäggbotten, du blir svart som en sotare!»
Söderberg sväfvade härvid, som en af välviljan be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free