Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
mel och afgrund, sa kunde jag det under dessa minuter.
Å ena sidan en ljuf, älskad varelse, som bäfvande, men
icke längre med afsky sökte hernia lif och värme vid mitt
glödande bröst, â andra sidan nordanstormen och regnet,
som piskade min rygg och gjorde den alldeles stelfrusen.
Till skam för afgrunden påstår jag dock, att jag endast
hade sinne för min himmel.
»Min Gud, om mamma eller pappa kunde ana min
belägenhet. Harald, lofva mig, att i morgon anse som en
dröm allt hvad som nu passerat. Glöm min svaghet!
Harald känner inte de många varningar för ett närmande
oss emellan jag fått af min ömma, men fördomsfulla mor,
och mina många dyra löften. Låt inte vårt besynnerliga
äfventyr bli en historia bland Upsalakamraterna.»
»Har fröken Olivia ringaste rätt att så misskänna
mig?» .
»ISTej, ack nej! — Hjelp mig fram till mossbädden!
Jag tror att jag dör af trötthet!»
Och jag mera bar än ledde den dyrbara varelsen till-
baka till den lilla grottan. Jag bonade om henne på bästa
sätt, bröt ytterligare några granqvistar till skärm mot stor-
men och satte mig sjelf som en lefvande mur på trädroten
utanför det improviserade sofgemaket.
Efter en eller annan halftimmes förlopp, under hvilka
jag, trogen mitt löfte att ej tala om min kärlek, fungerade
som föreläsare i mångfaldiga ämnen, och alltemellanåt vå-
gade ett barnsligt skämt, för att hålla modet uppe, märkte
jag med förvåning och fröjd på den lugnare andedrägten
att min skyddsling, tack vare vältaligheten i mina föredrag,
insomnat. Ansträngningarna under dagens bestyr och senast
med de två timmarnas promenad öfver den oländiga mar-
ken, polkagymnastiken, själsspänningen och ångesten hade
uttömt hennes krafter; hon sof barnets stilla sömn. Med
en känsla af helig vördnad lyssnade jag till de lätta ande-
tagen och jag fälde bittra tårar vid tanken på att stun-
dens lycka aldrig ånyo skulle blomma för mig. Ja, min
Jolin. Berättelser. I. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
