- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
66

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66
Och han afskedacle förbrytaren med en nådig nick.
Det var icke första gången magister X. begagnade IJhr-
ströms »starka armar» som häfstänger vid de tyngre hus-
hållsgöromålen.
»Och ni andra odjur, stora och små! Tacka ni Gud,,
att ni ha en lärare, som är både sträng och mild, både
Asa-Thor och Balder. Jag erinrar mig nu, att mina fyra
famnar ved ligga nyss hemkörda på gården, men inte in-
trafvade i vedboden. I stället för straff ska ni få roa er-
en stund i det friska vintervädret; kroppsöfning är själens
helsa. De dugligaste af er få trafva in min björkved.»
Ett alarmskott kan icke snabbare få en trupp sof-
vande soldater på benen, än dessa magiska ord fingo allt
hvad lif och anda hade bland skolungdomen • att rusa ut
på gården. Förgäfves äskade magistern ljud i glädjejublet,
förgäfves anbefallde han blott tio att fungera som ved-
trafvare, och de öfriga att stanna qvar vid Mimers brunn
och suga visdom från dess vattenledningsrör. Alla ville
anses som »de dugligaste», och inom två sekunder var skol-
rummet öde och tomt. Läraren hotade och förklarade, upp-
lyste och dundrade, men endast för — de gamla oläraktiga
väggarne.
Efter en kort men häftig nederbörd af snöbollar,,
störtade hela skaran in i vedboden. I min egenskap af
cristos sökte jag förmå de vildaste att icke ånyo framkalla
några scener, utan fogligt återvända till skolsalen, innan
magistern fick en ny paroxysm. Jag talade till en flock
yrande bacchanter, till lifstidsfångar, som nyss återfått sin
frihet.
Likt det dofva tjutet i luften före orkanen hördes
redan i korridoren magisterns väldiga stämma. Med skinn-
kasketten på sned, glasögonen uppskjutna i pannan och två
sammanflätade ris i sin hand rusade hämnaren ned till
vedboddörren. Balder, den gode, hade blixtsnabbt omgestal-
tat sig till Asa-Thor.
Stadd i sjelfva utöfningen af mitt medlarekall, skri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free