- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
68

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68
Och magistern vandrade af och an likt en skyltvakt
utanför dörren, medan hans husfru, som af bullret lockats
ut och förgäfves sökt lugna sin äkta hälft, påklädde honom
en gammal restulubb och en luden mössa, till skydd mot
den skarpa nordan.
»Bär ut en snapps och en smörgås åt mig, min gum-
ma!» flämtade den andfådde, »jag ska vaka ut de unga bof-
varne, jag ska svälta ihjäl dem derinne eller märka hvar
och en, så att han minnes mig för hela lifvet. Och jag,
som nyss nedlät mig så långt, att jag derinne förlät dem
och visade dem mildhet. Men hvem kan vänta tack af
ormayngel. »
Jag lekte ännu visligen kurragömma bakom brunns-
huset, och derifrån hade jag den bästa utsigt öfver beläg-
ringsscenen. Magistern mottog den upplifvande rationen af
mat och dryck, axlade tulubben, jsrofslog risskaftet mot
dörren, så att det rungade i de murkna plankorna, och
rätade upp sig till sin fulla längd. Han såg ut som Sim-
son med åsnakindbågan i sin näfve.
Filisteerna, som skrattat och hurrat derinne, tystnade
så småningom.
»Jag tror ni börjar dagtinga, slynglar! Ni skrattar
inte mera, samvetsqvalen börja vakna. Tag ner er barrikad
och kom ut en och en, att jag må kunna räkna och nu-
merera er.
Men ingen tycktes ha lust att bli »numererad».
I dess ställe hörde jag ett sakta prassel i takpannorna,
och såg ett hufvud titta fram. Innan kort kröpo alla de
belägrade tysta som skuggor ut på vedbodens tak, hvars
höjdkant vette inåt gården, så att fångvaktaren ingenting
märkte. Snart hade en efter annan halat sig ned på grann-
gårdens mark och efter några minuter inrapporterade två
af de befriade till mig att hela klassen satt i godan ordning
på sina bänkar, beredda att, om det behöfdes, rädda sig
genom »krypleken» för magisterns hugg och slag.
»Kryple/cen», så kallad, hade ofta förr exeqverats vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free