Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
frurna», af skolpojkarne turvis lånades i en snusbod nära
skolhuset mot en hyresafgift af två shilling i veckan.
Lyckliga tid, då man för två shilling i veckan ocli
med hjelp af litet fantasi njuter af slott och parker, skö-
nare än någon furstes, och af hjeltebragder, dem man icke
ens blygdes för att sjelf beprisa; sälla dagar, då den lycka
man drömmer sig, faller som ett täckelse, väfclt ai idel
rosor, framför verklighetens kärfva drag, och gör den fat-
tige skolpilten med sin ännu fattigare framtid rikare än
någon millionär och stoltare än någon konung.
»När vi bjuda Storsultan och hans harem till vårt
furstliga bord, ska vi ha tusen rätter. Inte sant, prins
Raymond?»
Det var »lilla Pettersson», som bjöd på stort.
»Yi ska ha stekta myggbröst och bräckta serafsvingar,
glacerade fjärilsögon och modererade tigerhjertan», svarade
prins Raymond, »och så hallonmarenger fylda med jord-
gubbar, och så ...»
»Och så köttbullar och bondbönsvälling!» afbröt prins
Arthur.
»Ack ja! bondbönsvälling!» ropade båda prinsarne i
korus, och vid tanken på denna deras älsklingsrätt hade
de förgätit både huldgudinnan och knappnålen, både slags-
målet och försoningen.
Men med qvällen, med stjernorna och skymningen
vaknade åter det erotiska elementet i prins Raymonds bröst,
och innan sömnen tillslöt hans ögonlock, hade han till-
kämpat sig löftet af sin far, att få »gå den lärda vägen»,,
att få börja med latin och grekiska hos en privatlärare,,
och på sådant sätt göra sig värdig inträdet i Sancta Claras
skola samt den blifvande statsrådsplatsen med ty åtföljande
adeliga namn af »Knappsköld» eller »Nålhjelm».
En månad derefter hade prins Raymond för alltid
lemnat Hedvig Eleonoras minnesrika skola.
Kom nu och säg, mitt herrskap, att icke stora ting —
liksom eken ur ollonet — kunna uppspira ur obetydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
