Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudet och hans later hofmannamessigt sirliga. Men
blickar du närmare på honom känner du nog igen hans
fysionomi. Han skrattar ständigt, han kan inte annat,
ty han saknar läppar. Och champagnen bekommer
honom intet, ty hans kinder äro af hvitt, blankpoleradt
ben och kunna aldrig rodna. Du ser väl att det är
den store Dödmannen själf?
Du. gamla kokett, låt bli att vifta med din
solfjäder, hör du inte att det rasslar som höstlöfven i
skogen, då stammarne gråta af fukten. Lyft hufvudet
från din orangefärgade sidendivan och skåda ut genom
den gamla smaragdgröna rutan. Därute lyser månen
lika blek om kinderna som kavaljern vid din sida. Han
skiner ned öfver en kyrkogård, där de täta, svarta
marmorvårdarne stå sirade med vissnade kransar.
Du gamla kokett, därute slumra många af dina
sista söner. Det var få af dem, som stormade Olympen
i dithyrambisk yra, men mången såg paddor grina
öfver förmiddagens absinthglas.
Du gamla kokett, säg mig huru är hon, som skall
fatta den spira du tappade när du skulle ge dig sista
morfinstynget i knävecket - det stynget som förlamade
stegen i din canéan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
