Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. De Kgl. teatrarnes skuld, dess uppkomst och ökande samt sättet att, efter dess betalande, undanrödja vidare ekonomiska förvecklingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
randet af framgången och fortsättningen af en
konstanstalt som utgjort en vida prisad ära för Sverge
der fosterländsk vitterhet och konst nu i snart ett hundra år
haft vård och skydd, och hvars uppkomst är förenad med
ett af våra vackraste nationella minnen, skulle behöfva af
e-konomiska skäl tillslutas, är så nedslående, att man geraa
afvärjer den.
Ledd af sin varma kärlek till konsten och till den svenska
konsten i synnerhet, ville konung Gustaf den tredje kalla till
nytt lif det svenska skådespelet, och han började, såsom
bekant är, med inrättandet af en opera, genom hvars större prakt
och hänförelse för sinnena han afsåg att mäktigare än genom
det blott talade skådespelet väcka allmänhetens smak för
svenska föreställningar. Han afsåg med k. teaterns
inrättning icke blott att i allmänhet förädla folkets sinne genom
lysande sceniska föreställningar och uppförandet af stora
musikaliska arbeten, utan han hade särskildt gjort till sitt
ögon-märke att upparbeta svenska språket och väcka
fosterlandskärleken genom att i sceniska bilder upplifva folkets stora
minnen. Så stor var den uppgift, som denne snillrike konung .
stälde på den svenska skådebanan, och det kan ej utan
o-rättvisa förnekas, att k. teatern i allmänhet på ett ganska
tillfredsställande sätt uppfylt denna sin bestämmelse.
Anda till nu har den k. teatern varit och är den enda
ständiga lyriska scenen i hela landet, och först på de senaste
årtiondena hafva dramatiska teatrar af någon nämnvärd
betydenhet jemte honom uppstått. Genom sistnämda
förhållande, eller derigenom att enskilda dramatiska teatrar blifvit
upprättade så väl i orterna som inom hufvudstaden, har den
k. teaterns uppgift och betydelse ingalunda blifvit mindre
vigtig, snarare tvärtom: deri ligger också ett ojäfvigt bevis,
att skådespelet är för allmänheten ej ett flygtigt tidsfördrif
allenast, utan snart sagdt ett behof, som fordrar att på ett
eller annat sätt tillfredsställas, en art af ädlare njutning, som
ej kan undvaras. Med en stigande bildning har detta behof
blifvit allmännare, och öfver allt i landets olika delar kännes
det, öfver allt söker man att fylla detsamma. Ånnu qvarstår
k. teatern ensam i sitt slag, såsom den enda i viss mån sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
