- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 1 /
XII

(1844-1848) [MARC] Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Någongång han sänder en löjets dödspil
Midt bland dessa vrenskande Phoebi fålar,
Oftast dock i tynande välljud sörjer
                                         Sitt Paradise lost.

Nu går domen ut öfver store döde,
Dikten kläds i halft genomskinligt musslin,
Lik en brottslig Eva, som tappat första
                                         Fikona-löfven.

Månget korståg svärmande skaror föra
Mot det grekiskt bländande sångartemplet;
Nu från prakt-arkaderna svajar korsets
                                         Segrande fana.

Tidens alltbesegrande ande vann det,
Gjöt sitt lif med älskande, varm omfamning
I dess sköna graties gudaformer:
                                         Båda försmälta.

Andens strider kämpas med eld och kärlek,
Och dess segrar äro försoningsfester,
Der i fridfullt strålande solljus härar
                                         Famna hvarandra.

Allt det brutna blifver nu skönt försonadt,
Ungdomslägret sjunger det gamlas sånger;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:51:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jnsamlade/1/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free