Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En högre näring för sin egen brand.
Så sträfvar diktens flamma upp, tills den förbrinner
Och i sitt eget ursprungsljus försvinner.
Från Fort Phanari eldsignalen bjuder,
Och klockan doft i tempeltornet slår;
Till Byron dock en annan helsning ljuder,
Som uppå mera djupa toner går;
Ett afsked stammar han, förr’n anden flyr från jorden -
Se här de sista, halfförstådda orden.
”Jag var ock barn! — Min tanke ofta ilat
Med sången i sin för på pilgrimsfärd
Utöfver årens mörka djup och hvilat
Bland fröjd och minnen i min barndoms verld;
Då barnet ännu ingen jordisk afgud kände,
Och inga offer på dess altar brände.”
”Hur mången gång i oförgätna stunder
Jag dröjde, — forskande med eldig håg
Bland häfdens taflor, diktens rika under,
Och såg på kartan, huru verlden låg,
Och bad att en gång kunna diktens kransar vira
Att dermed mina skönsta minnen sira.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
