Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ville icke lysa blott, men värma
Det folk, som såradt sof vid nordens pol,
Ocli konung vara, ej blott konung härma;
I sitt system han ville vara sol,
Den sol, kring hvilken allas banor gingo,
Af den de både ljus och lif och värma fingo.
Han ville allt förtjusa och förblända,
I lifvet som i purpurn vara Gud,
Och tidens spann med egna händer vända,
Ty makten, skön som äran, var hans brud.
Så allt, han tänkte, gjorde eller ville,
Ett utkast endast blef, men — af ett storsint snille.
Han allt berörer med behagens vingar,
När i sin glada flygt han far förbi;
Hans blotta ord, trollformeln likt, betvingar;
Hvar handling är en lyrisk poësi,
Lätt och förtjusande och hastigt sluten,
Ett gladt, men flygtigt barn, som lefver i minuten.
Han såg ej masken i sin bildnings blomma,
Ej skuggorna uti sin egen tid;
Han ej förstod den verldsbrand skulle komma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
