Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dröj vid en tafla, utaf dikten bruten
Utur naturens sköna blomsterramar,
Och fråga icke fåviskt med de vise:
— Jag menar dessa småkryp utaf stunden,
Som icke tveka gå till doms med Gud —
Hvartill man beder, och för hvad man beder
Men lär dig tro på denna högre nåd,
Som kommer, lik ett Gudasvar från himlen,
Och sänker sig, ett ljufligt serlaregn,
På alla hjertats mest fördolda fibrer,
Der läkande hvartenda blodigt sår,
Der lifvande hvarenda känslig blomma,
Som darrande i tidens frostnatt står
Och frågar, om en morgondag skall komma.
Se här, en vingårdsman, som ödmjuk nalkas
Med maka och med barn till korsets bild
På bönens lätta, purpurslagna brygga.
Enfaldens vishet ler ur sänkta blicken,
Och friden breder ut sin rika gloria
Utöfver en af mödan fårad panna.
Han beder tyst som hjertats första kärlek,
Han beder varmt som Jakob uti drömmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
