Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång ock glädjens valborgs-eldar brnnno,
Kringjublade af kärlek i min själ,
Men natten led — och eldarne förbrunno,
Och hvarje fröjd bjöd mig ett varmt farväl.
Blek sitter Valborg i sitt dok och gråter,
Att Axel — våren — kommer aldrig åter.
O! mången morgonväkt se’n dess förflutit
I bittra lidandens Gethsemane,
Och mången tår jag der i stillhet gjutit,
Den dagens öga var för skumt att se —
Förstår en rik, hvad fattigdomen lider,
Förstår en hjertlös väl ett hjertas strider!
Hör, vackra masker der i hvimlet prisa
Den ljufva doflen af de stores ord!
Dock jag ej älskar deras Höga Visa, —
En annan är för nödens årsbarn gjord:
Dess grundton är ett allvar, som ej ljuger,—
Derföre också kanske den ej duger.
På verldens marknadstorg, i Härdens salar
Den sången aldrig låter höra sig;
Blott djupt i ångrens tårbestänkta dalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
