Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag dig välsignar! och för mig ditt minne
Eldstoden är uppå mitt vandrings-tåg.
De diktens blommor, mornas i mitt sinne,
Först vattnades utaf din kärleks våg.
De första sånger på min mund du lade,
Då jag ej än förstod, att lifvet uttryck hade.
Min moder, jag är fattig, arm som döden,
Jag kan blott tacka dig! — jo, mer jag kan,
Jag räcker handen glad åt mina öden
Och svär att lefva och att dö som man.
Ej gods och guld, ej någon jordisk smärta
Skall siå i bojor detta varma, unga hjerta.
Min vagga stod ej på de ljusa höjder —
Jag lärt i kojan vara andligt fri;
För alla lifvets både qval och fröjder
Båd’ tår och löje har min poesi.
Den vill besjunga allt i himlen och på jorden,
Om Gud ger lutan klang och gifver själ åt orden.
Och nu farväl, det eviga, det sista!
Bed, bed för mig i evighetens vår!
I grafvens mörker sjunker ren din kista;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
