Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicander än en stund i lifvet går
Och ristar runor, brinnande sonnetter,
Der han sin egen själ till thema sätter.
1 sorg bredvid sin ilorbetäckta luta
Han, nordens Tasso, sjöng sin faders död,
Och hela Sverge gick att tårar gjuta
Vid denna nordsång af hesperiskt glöd.
Han sjöng, den svanen, sina egna öden:
Hans lif var suck och poesi var döden.
Med trones oriflamma uti handen
Hos Schillers Mmigfrau” han vid båren står
Och sätter, hvad hon såg i ljusa landen,
Uti en sång af både fröjd och tår.
På ögats eld-grund sågs en kärlek ihrona,
Djupsom Othello, ljuf som Desdemona.
Det finns ett land, uti hvars fromma dalar
Ett folk af barn ibland reliker går,
Der lifvets dröm besjungs af näktergalar,
Der konst och skönhet stå i evig vår,
Der tärnans dunkla eld som drufvan rusir,
Der allt ting älskar och der allt förtjusar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
