Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,En dunkel eld, som flammar och förtärer,
Lik solen på den evigt djupblå himmel,
Som färgar Nubiens dystra ökenverld:
Ned öfver skuldrans fina, mjella snö
I vågig prakt de rika lockar flyta
Och bäfvande för qvällens yngsta vind
I barnsligt täckt behag de skynda åter
Att vagga ljufligt på det lätta molnflor,
Som hvilar kring den undersköna ängd,
Der ros och lilja gömma sina knoppar
För skaldens aningar och älskarns kyss.
Så satt Zuleima, lika skön som fordom ,
Invid hans läger, som en ljuflig lögn,
Ett syndafall från idealets renhet,
Och hennes läppars förr så ljufva sherbet
Var lik den frukt kring döda hafvets vatten,
Hvars mogna glöd så ofta vandrarn tjusar,
Men lemnar aska på hans läppar qvar;
Och hennes bröst var nu ett Herculanum,
Med sköna spillror från en lycklig forntid,
Utöfver hvilka hitets lava flutit-,
Ty hat är blott en upp- och ned-vänd fackla
Af den mest flammande och varma kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
