Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den siste Mohren och Granadas kung-,
Hans sköld bar nallens färg, natt var hans hjerta,
Eu dystert pandiTmonium af smärta.
Hvad han var skön ännu i dessa stunder,
Då sorgens sillverskir på pannan låg,
Och hoppets himmel med de rika under
Ej speglade sin bild i hjertats våg,
Der stormens mörka fåglar nederslagit
Och sina blodbestänkta vingar tvagit!
Behagens blyga liljor sakta bäfva
Uppå hans formers ungdomsfriska vår,
Och glädjens milda gratier ännu sväfva
På aftonmolnet af den enda tår,
Som i hans öga dröjer q var och talar
Om döda fröjder i Alhambras salar.
’Som blixten genom skarorna han flyger
Med högrest hjessa, men med nedsänkt svärd;
En suck — ej mer — utur hans barm sig smyger,
Men denna suck var ock Granada värd,
Den skönsta hägring af ett himmelskt rike,
Som likt Allah blott saknade sin like.
ii. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
