Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En minnets grafsten snart Granada står. —
Dock så är ödets lag-, för denna vike
En kung från thronen, folket från sitt rike!”
Den stora Sorgen, talande försoning,
Gick ut i stormen, kämpade och vann
Och vände åter till sin dystra boning,
Der fröjd på fröjd så sakta nederbrann,
Och hoppet låg bland skuggorna derinne,
En frusen ros på grafven af ett minne.
Hvi skulle han på maktens alper frysa, —
Han tiggde aldrig något gudanamn
Och ville aldrig stiga upp och lysa,
En praktfull meteor, i stundens famn
Inför ett folk af ridderliga slafvar,
Som irrade en stund kring egna grafvar.
Fast häfden dryper blod uppå hans minne,
Det sista ädla på Granadas jord,
Och lägges skonlöst neder på hans sinne
En Sisyfs-tyngd af oförsonta mord;
Skall efterverlden dock hans ära skona,
Hans fel förlåta och hans namn försona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
