Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt dunkla, sljernbeströdda siden drog,
1)1 satt jag ännu ensam qvar på stranden,
Der trötta vågor famnade hvarann,
Och täljde sagor långt från fjerran landen,
På hvilka dikters djup blott kärlek brann.11
11Så satt jag sent en qväll, när allt begrafvet
f nattens och i glömskans armar låg,
Och åt det öfverjordiskt lugna hafvet
Med underbira känslors oro såg,
Då, sé, ett segel som en snöhvit dufva
Flög ut fr3n horizontens blåa rand,
Och harpotoner, melankoliskt ljufva,
Nu skyndade förut så gladt i land."
"Den svarta draken lade till vid stranden,
Och från dess stäf en yngling, gudaskön ,
Sprang opp med harpans klara guld i handen,
Med blickar, ljufva som en engels bön;
Uti turbanens silkesbojor bäfvar
I tämda vågor hårets rika krans,
Och atlasmanteln öfver skuldran sväfvar
I brinnande rubiners dunkla glans.1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
