Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ler i sorgen och i glädjen gråter,
Ett ungdomens och vårens tvillingsbarn,
Och offrar här med dem sin varma kärlek;
Ty kärlek är det högsta, de ha lärt.
O, menniskan har också en gång vår,
Då hela lifvet ligger som ett landskap,
Belyst af hoppets blyga morgonrodnad
Och glada barndomsbilders aftonsol,
Med sina hägringar af granna luftslott
Och gvllne lunder i ett okändt fjerran;
Der öfver klara, blåa vattenfält
Så stolla simma diktens hvita svanor,
Och glädjens lärka qvittrar på hvar vårsky,
De ömma toner slå i myrtenskogen,
Och hvarje blomma glöder som en brud-,
Då ännu ingen Samum-virid spelt fram
Utöfver hjertats sköna blomsterslätter
Och bränn t till aska liljorna derinne
Utaf en tro, som än ej lärt sig tvifla,
Ett kopp, som ser mot himmelen och kämpar,
Och denna kärlek, ren som vårens snö,
Och blyg som blommor, rodnande i dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
