Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och knöt så vänskapsband och sände pilar
Utaf ett fint aristophaniskt skämt,
Omlindade af vårligt sköna rosor,
Och der du äfven slod så mången gång,
Mild, vann, elegisk som din egen sång,
Och tänkle mången ljullig serenad
Till ”Hildur1, som vid aftonlampan bad.
Och i dess flammor svepte in en bön,
Så tyst som natten och som dagen skön.
Faväl, farväl! så heler qvällens lösen,
Och brödrasångens förr så glada vingslag
Nu fläkta sorgligt saknande kring dig,
Och tårar darra såsom olferlampor
l gamla och i unga vänners blickar,
Ty nu från dem och deras öppna armar,
Från deras krets i evigt skön föryngring,
Så blomstrande på både hopp och minne,
Dig Lun dagå rd ens stolla kronor vinka
Till högre ära, men ock högre ansvar.
Dig följe himlens frid och jordens lycka
På vägen till ditt ljusa, sköna mål!
Men glöm ej, hvad du är, din första kärlek
Landsmannaskapets heligt dyra blodsband,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
