Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett spöke, som går varsamt fram i tiden
Och härmar engel och sår gift i hjertan.
\ hvilans armar skyndar Yngve-staden,
På lärar-lrösklarne står friden vakt!
SI kom hon denna qväll ock till en boning,
Der hon på länge på besök ej varit,
Och stjelpte plfrgans bägare omkull
Och blåste ut det tärda lifvets fackla
Och reglade till huset och gick bort.
Men den, som nu gick hem, det var en man,
Som stod upp’i sin kunskaps Thabors-höjder,
Ilvars ära vägde tyngre än hans år.
Inför hans ljusa öga låg naturen
Så klar och genomskinlig, och han tydde
Med djupa siar-ord dess dunkla gåtor.
Eu forskningens Columbus llög han ut
På haf, der ingen seglare har gungat,
Och förde med sig rika skatter hem
Från nyupptäckta verldar, der han skådat,
Hvad blott den vise tror och skalden anar.
Djerf som Promelheus uti fabeln gick han,
Besegrande hvart hinder, ofvan stjernor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
