Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En djup, en stilla andakt öfverallt
Så sväfvar kring oss i naturens tempel,
Den talar ur den klara silfvertår,
Som i den blyga rosenkalken bäfvar,
Och stiger uti ljufligt milda doft,
En suck ur hela blomsterverldens hjerta;
Den lefver i musik i fågelns bröst
Och flyger opp i välljud mot de zoner,
Der fästets stjernor blicka vänligt neder,
Som hörda böner ifrån ljusets himmel.
Så allt är lif; — och sjelfva döden är
Blott lifvets skönsta, renaste förklaring,
Ett steg ur tidens vinterliga dalar
Upp på det evigt solbeglänsta Thabor,
Der allt är kärlek, bön och harmoni,
Och lifsens träd står uti evig blomning,
Och vid dess fötter verldar nederfalla,
Tillbedjande den Gud, utaf hvars skugga
Båd’ jord och himmel är en återglans.
Så lärde äfven du, du väldige,
Du store Davids-sångare i norden,
Du svenska kyrkans psaltare och harpa,
Som nyss på Zions helga tempelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
