Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men evigt blå var ej den himmel,
Som mild belyste gossens hem;
Han måste ut i lifvets hvimmel,
Bland menskor lära känna dem.
Med ett farväl åt flydda år,
Der gossen lekt, en yngling står.
”Farväl”, han ropar,, ”längre hvila
Jag får ej i min barndomsverld,
Ej länge skall jag ensam ila
Jag är väl någons kärlek värd.
Jag har mig sjelf, min sång och Gud
Och verlden ger mig väl en brud.”
Så stod du nyss i morgonstunden
Utaf din ungdom, fri och öm
Af tidens gyckel icke bunden.
Du lefde om din barndomsdröm,
Din hand du tog och räckte mig,
Jag tryckte den — och följer dig.
I uppror mot sig sjelf är tiden
Och menskor slukas utaf den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
