Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg huru skygga känslor lekte der,
Halft rodnande uti ett fridfullt månljus.
Ej löjet var en fremling i ditt öga
Och skämtet utan tagg var ju din vän:
Af det du följdes opp i våra gillen,
Der hvarje hjerta bar ditt hjertas bild
Och der du väfde in med lätta händer
Ditt minne uti mången ädel handling,
Som kom så tyst, men alltid — ifrån dig.
Och när du talte om ditt hopp på jorden
Och om den fridsbild, som ur fjerran log,
Sig gjöt så skön en rodnad omkring orden,
Som rosen rodnar uti nordanskog,
Men när du nämnde fader, syskon, moder
Och honom, dina lekars tvillingbroder,
Då gick din puls mer hög, ditt hjerta brann
Och kärlek bad för dem och kärlek vann.
Nu sitta de i tysta vinterqvällen
I fridlyst tjäll och vänta hemmets älskling,
Men hur de vänta — Vilhelm kommer ej!
Han sofver lugn, som rosen på sitt blad,
Så skön som lifvet och så kall som döden,
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
