- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 4 /
45

(1844-1848) [MARC] Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och öfverallt i boningar och hjertan
Ilan läker sorgen och förädlar smärtan.

En gäng då blef han vred. Han stod på stranden
Af Östersjön, som låg i svepdrägt klädd;

På andra stranden satt uti sitt fjerran,

Uti ett hotfullt moln, den mörke Östan.

IIvad ville han? hvad rufvade han på?

Han tyckes vilja hota Sverige.

Då lyfte Vestanvinden opp sin hand,

Ref sönder isens bojor, vräkte dem
Med ett förfärligt dån i mönstrets panna
Och molnet brast: belätet sjönk till jorden
Dess alla innanmäten föllo ut,

Och lösta, böljorna från Sveriges strand,

Som lejon rusade mot Kejsarstaden
Och bröto ned och sväljde glupska allt
Båd’ folk och boningar på Nevas stränder.

Nu vindar, Elementer, vreda möttes
Och brottades — en kamp på lif och död:

Allt tecknadt var utaf förödelsen.

Men Vestan vinden segrade — dä hör!

Det flög ett hurrarop igenom rymden

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:52:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jnsamlade/4/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free