Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så jungfrun slutade sin sång. Dess röst
Var, som den sprungit ur mitt eget hjerta;
Ty sorg och kärlek brunno i mitt bröst
På härden utaf en onämnbar smärta;
Men smärtan klädde sig i offerskrud,
Fick vingar af en bön och flög till Gud.
Snart, som ett spädt, ett naket barn, hon låg,
Med armar, sträckta mot hans fadershjerta;
Ur tårars flod hon mot hans öga såg,
Tills uti frid sig löste upp all smärta,
Och bönen, lik ett doft af blommor, flöt
Från varma läppar i hans gudomssköt:
”Pu Gud, som skyddat mina fäders jord
1 tider utaf fara och af ära!
Låt djupets sång en gång bli’ verkliggjord
1 dessa bygder, outsägligt kära
För den, som outsägligt älska kan
i Det land, det folk, hvarför han bad och brann11
Min bön var slutad. Majestätiskt skönt
Thordönet nu i Dannemora rullar
Fram emot mig, som utaf hoppet krönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
